Bemötande

  • Vad är egentligen ett bra bemötande av barn och är det något som alla biblioteksanställda kan lära sig?
  • Barnperspektivet – hur märks det om – och i så fall hur –biblioteket samarbetar med barn och unga, barns perspektiv?
  • Hur gör biblioteken för att tänka på barns särskilda behov – ett barnperspektiv?

Delaktighet

Uppdrag 3 på hemmaplan efter 2012 års breddseminarier handlade om vilka metoder biblioteken använder för att ta del av barns perspektiv och låta dem vara delaktiga när det gäller verksamheterna samt vilka helt nya metoder skulle ni vilja pröva och vilka metoder vill ni utveckla. Här följer några citat från uppdragen som visar på hur sammansatt frågan om ”delaktighet” är

”Grunden för barnens delaktighet är att de känner sig välkomna på biblioteket och har förtroende för oss som jobbar här.”

”Genom åren har vi inte använt ett riktat metodarbete för att få barn mer delaktiga i verksamheten,
men mycket görs med omedveten metod”

Läs mer om bibliotekens tankar kring delaktighet här.


Barnens röst from Svensk Biblioteksförening on Vimeo.

http://bibliotek24.adobeconnect.com/p831zpqtvhg/

3 svar

  1. Ett bra bemötande av barn, liksom av vuxna, tycker jag är ett personligt bemötande. Att man bemöts som en människa, en individ och inte bara en del av en grupp. Men i det bemötandet är ”problemet” att bibliotekarien och barnet inte befinner sig på samma nivå och kanske av den anledningen pratar runt varandra. Är man medveten om det kan man själv reflektera över sitt eget agerande och därmed också försöka ta barnets perspektiv på ett annat sätt.

    Det kanske låter självklart, men i många fall tror jag att det är mycket svårare än vad det låter.

  2. Ja ibland kan jag tycka att man blir lite låst bakom disken och går in i en roll när man sätter sig där, det är skönare och lättare att vara ute bland klasserna på skolbiblioteken och där fångar man upp dem lättare om man går och lyssnar och är mer öppen för dialog, men ibland hinner man inte det utan hela klassens lånetid går åt till att göra reservationer eller att leta upp en speciell bok. Mötet blir mer personligt om man försöker sig ta sig ut från skrivbordet och inte stirrar sig blind på skärmen och därmed inte hör eller ser så mycket av vad som försigår bland hyllorna. Att tjuvlyssna lite vad de säger till sina kompisar och frågar läraren om är också ett bra knep.
    Om det fanns tid skulle det personligen vara jättekul att få vara med på någon svenska lektion och gå runt och fråga och var närvarande på det sättet.

  3. Det är väl ofta just där det brister vad det gäller tiden, att den inte räcker till. Ett svårlöst problem. Men också det här att barn ofta kommer till biblioteket tillsammans med sina föräldrar och att dialogen pågår mellan bibliotekarien och föräldern, istället för mellan bibliotekarien och barnet som skall ha hjälpen/boken/tipset/vad det nu är. I många fall har jag själv märkt att det barnet är ute efter kanske tolkas på ett sätt av föräldern och sedan lämnas den tolkningen till mig och det jag sedan erbjuder kasnke är en bra bit ifrån det barnet ursprungligen var ute efter…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: